Ja, det står förvisso i min profil. Men jag tänker ändå låta mina fingrar få motionera på tangentbordet en stund i det syftet att förklara min andemening med bloggen.

Jag har alltid levt mitt liv i en karusell eller kanske närmare bestämt en berg-och-dal-bana. Hur då? Jo, med mina känslor, tankar osv. Sedan unga år så har jag aldrig blivit tagen på allvar. Jag var späd till åldern och väldigt känslig så förmodligen pga det så har det varit kul för de andra att placera mig som hackkyckling. Mina föräldrar eller ens skolans lärare hade vett att hjälpa mig. Min räddning blev så småningom en flytt till annan ort. Ärrad för livet! Än idag kan jag känna att jag återgår till den lilla människan som var så utsatt utan hjälp. Alla minnen från skolan är förträngda (utom de man VERKLIGEN kommer ihåg dvs orden, slagen, utsattheten och inte minst ensamheten). Men ibland så kommer de tillbaka och med besked. Alla säger att det bara är att gå vidare och att jag inte skall harva det som hänt. Men det är inte så lätt att bara glömma. Ärr läker inte!!!!!! Kom ihåg det; Ärr läker INTE!!!

Jag kan sitta och skriva här hela natten men det tänker jag ta någon annan gång.

Åter till syftet! Jag vill ha ett "block" att skriva av mig i. Gamla tankar, händelser och känslor! Nya tankar, händelser och känslor! Det som händer för stunden och det som händer nu! Vad jag gör åt det och mina tankar kring hur jag skall hantera mig själv. För ärligt! Ibland blir jag bara less på mig själv, allt blir för jobbigt! Men tack vare min sysselsättning så lever jag vidare, då kan jag inte ge upp! Jag tänker inte avslöja vad det är med risk att bli just; avslöjad. Jag vill för en gångs skull få vara bara en människa, men en människa som kanske äntligen når ut, rör och berör!